5 tunga skäl att låta jordfräsen stå
Nu är det hög tid att bereda jorden i köksträdgården för de flesta här i Norrland. Har man tung lerjord eller mycket rotogräs kanske en jordfräs låter som en god idé för att göra marken brukbar. Men det finns flera problem med det både kortsiktigt och långsiktigt. Här förklarar jag varför och vad vi kan göra istället.
- Jordens aggregat (se nedan) slås sönder och jorden riskerar att successivt bli mer och mer kompakt
- Maskar och andra medhjälpare i jorden dödas och antalet decimeras
- Kolmolekyler som varit bundna i mullen i jorden frigörs i större utsträckning och blir till koldioxid i luften när mullen bryts ned till följd av att jorden vänds runt
- Mykorrhizan (se nedan) förstörs
- Rotogräsens rötter finfördelas och många små rotbitar blir till många nya plantor
Jordförbättra och bygg upp jorden successivt
Bygg upp aggregaten och gynna medhjälparna istället för att förstöra dem
Även om det initialt verkar som om jorden blir lucker av att man fräser den så får det i själva verket motsatt effekt på grund av att jordaggregaten slås sönder. Jordaggregat är när lerpartiklarna kittats samman och det bildats håligheter däremellan. Detta har en positiv effekt på jordens egenskaper. Bland annat blir det bra porstorlek som gör att vatten och luft kan transporteras i jorden och rötter kan lätt tränga ned i de djupa lagren. När dessa aggregat slås sönder av jordfräsen tar det lång tid innan de byggs upp igen, dels för att det är en ganska långsam process i sig men också för att man förstör mikrolivet och tar död på maskar och andra medhjälpare i jorden.
Jordaggregaten ska vi med andra ord vara rädda om. De ger jorden en bra struktur och gör det möjligt för vatten och näringsämnen att transporteras i jorden och ger utrymme för luft till rötterna. Så istället för att förstöra jorden genom att fräsa kan vi göra andra insatser som gör att aggregaten byggs upp. På så sätt får vi efterhand en mer lätthanterlig och produktiv jord:
- tillsätt mull i form av kompost och genom täckodling
- låt döende växtrötter vara kvar i marken
- biokol har positiv effekt på strukturen på lerjord
- gynna mikrolivet så att maskarna gräver många gångar och att övrigt mikroliv kan stabilisera aggregaten (detta görs dels genom att tillsätta mull och biokol men också genom att inte använda gifter samt att gräva så lite som möjligt)
- undvik kompaktering (gäller inte bara tunga maskiner och fordon utan även fötter)
Förbättra jordens förmåga att binda kolmolekyer istället för att försämra den
Jorden har stor förmåga att binda kolmolekyler och därmed minska mängden koldioxid i luften om vi hanterar jorden varsamt. Genom att minimera grävning och omrörning i jorden minskar vi nedbrytningen av mullämnen. Det gör att mer kol hålls bundet i jorden under längre tid. Genom att, som nämns ovan, tillföra mycket mull och ev. biokol kan vi öka jordens kolbindande förmåga ännu mer.
Mykorrhizan
Mykorrhiza är kort och enkelt beskrivet växters och svampars samarbete som går ut på att växten och svampen byter näringsämnen. Detta är ett viktigt utbyte som får behovet av gödsling att minska. Mer om detta kommer i ett separat inlägg. Här vill jag bara kort konstatera är att det är viktigt för odlingsresultatet med mykorrhiza och att det förstörs genom att vi jordfräser eller gräver. Mykorrhizan gynnas däremot av att vi täckodlar och bygger på höjden istället för att gräva nedåt.
Men hur gör vi då med ogräsen?
Som du förstår från ovan så blir det mest att binda ris åt sin egen rygg ur ogrässynpunkt att köra runt med jordfräsen. Eftersom det blir många nya plantor av de rotbitarna som hackas upp så är det långsiktigt avsevärt mer effektivt att göra ett av följande. Rensa ogräs på gammalt hederligt vis – på knä med ett ogräsjärn och en minikratta. Men eftersom det inte är ett särskilt roligt sätt att odla rekommenderar jag en helt annat metod – täck med nedbrytbart täckmaterial (dagstidningar, wellpapp eller inköpt biologiskt nedbrytbar markduk avsedd för täckning med organiskt material) och bygg på höjden. Rotogräset dör bort och vid det laget som tidningarna/wellpappen/markduken har multnat så är ogrästrycket underifrån minimalt och kan lätt hållas efter manuellt. Så här har jag, med gott resultat, brutit ny mark flera gånger (dock rekommenderar jag att man har täckmaterial även i gångarna för att minimera att ogräsen vandrar in i odlingsbäddarna därifrån):
Det bilderna visar är hur jag börjar odla grönsaker direkt på gräsmatta men det går lika bra att göra såhär i befintligt grönsaksland om det finns mycket ogräs som man inte mäktar med att rensa bort:
- Jag la täckmaterial direkt på gräsmattan
- På täckmaterialet la jag diverse organiskt material – gammalt hö, beskärningsrester från träd och buskar, gödsel från välbrunnen gödselstack (från innan pyralidernas godkännande – se föregående inlägg), biokol och lite köpejord på toppen
- En funktionell köksträdgård tog form och den gav fin skörd redan första året utan fräsning och utan att gräva nedåt i jorden
Tänk långsiktigt
För varje gång man fräser jorden fördröjer man den goda uppbyggnaden av jorden. Att bygga upp god odlingsjord tar tid men om vi samarbetar med naturen går det snabbare och blir ett bättre resultat. Lycka till med dina odlingar.
