Invasiva främmande växter – vilka är de och vad är problemet?
Sommaren 2017 startade jag Facebookgruppen “Invasiva växter & svåra ogräs – identifiera, diskutera & ta bort miljövänligt”. Gruppen har vuxit lavinartat i takt med att fler och fler blivit medvetna om problemen med invasiva växter och vem har inte problem med svåra ogräs!!??? Det är många frågor om de vanligaste invasiva växterna men även om olika besvärliga ogräs. Vill du gå med i gruppen så hittar du den här.
Men vilka växter är invasiva och är det någon skillnad på invasiv och invasiv?
Definitionen av en invasiv främmande växt är att den historiskt inte funnits naturligt i Sverige. Det är växter som, medvetet eller omedvetet, förts in till landet av människor. Och det är växter som, när de sprider sig ut i naturen, tar över och som har allvarliga konsekvenser för den biologiska mångfalden, människors och djurs hälsa eller ekonomin.
Det finns invasiva främmande växter som, enligt en EU-förordning, är förbjudna. Dessa arter omfattas av en rad förbud: förbud mot att sälja, importera, odla, transportera (gäller ej säker transport till återvinningscentralen), använda, byta, sprida i naturen. Här kan man läsa mer om vilka arter det är som är förbjudna. Alla på listan finns inte i Sverige. Man arbetar på en svensk lista som väntas komma under året. Här går att läsa om det arbetet.
Utöver listan över förbud finns en rapport från Artdatabanken som innehåller en klassificering av cirka 1000 arter (även djur) där man anger artens risk att skapa allvarliga problem i framtiden. Här finns mer att läsa om det.
När jag designar trädgårdar använder jag mig av Artdatabankens lista för att undvika att planera in växter som är eller som det är stor risk att de i framtiden kan komma att bli invasiva. Det är klokt att vi alla som arbetar med eller har en trädgård i möjligaste mån undviker dessa växter, hur tilltalade de än må vara.
Egna erfarenheter
Personligen har jag erfarenhet av flera av de växter som nu ingår i listan över invasiva främmande växter, både de förbjudna och de som inte är förbjudna. Dock är jag glad åt att jag inte själv planterat in någon av dem utan fått dem i “arv”.
Jätteslide
På kolonilotten fanns jätteslide, som är nära släkt med parsklide, båda ett riktigt elände att bli av med. När vi kom till lotten 2009 visste jag inget om dess invasiva potential och tyckte att den var jätteläcker där den hängde över dammen. Jag satte hängmattan under och låg i vandrande skugga och tittade på de stora exotiska bladen som vajade i vinden. (Så ofta jag nu låg i hängmattan…)
Parksliden på lotten gjorde vi inga försök att bli av med eftersom vi inte visste att den var invasiv förrän vi lämnat lotten bakom oss. Och det kanske var lika bra det eftersom den ofta sprider sig ännu mer om man försöker ta bort den och inte gör det på rätt sätt.
Enligt FOR (Fritidsodlingens riksförbund) bör bekämpning av parkslide endast göras av yrkespersoner med utbildning om parkslide. Här går det att läsa mer.
Jättebalsamin
På gården vi köpte i Skaraborg 2015 fanns det jättebalsamin “en masse”!!! Även dessa var helt obekanta för mig och jag tyckte de var snygga, tills jag förstod vilket elände vi fått på halsen.
Sommaren 2016 och 2017 jobbade vi hårt med att ta bort dem och innan vi sålde gården 2018 för att flytta hem till Övik igen fanns bara enstaka plantor kvar, av många tusental!
Vi slog av dem nära marken efter att de börjat blomma men innan de gick i frö och eftersom de är ettåriga och har relativt kortlivade frön så gick det att bli nästan helt av med dem på två säsonger. Vi rapporterade till dem som köpte vår gård att de skulle fortsätta hålla utkik för att snabbt kunna ta bort de få plantor som skulle komma de närmaste par åren. Så det går verkligen att bli av med dem om man kämpar. Det är ju viktigt att komma ihåg så att man inte ger upp och tror att det är omöjligt.
Blomsterlupin
Och på vår nya gård, som vi flyttar in på om tre månader 🏡, slipper vi inte heller undan de invasiva växterna. Där finns stora mängder blomsterlupiner (som ibland saluförs under namnet vildlupin). Det finns flest i slänten ned mot största lägdan och i diket längs vägen. men det finns också några mindre bestånd utspridda. Det kommer att bli ett mångårigt projekt att bli av med dem.
Jag älskar verkligen hur lupiner ser ut, framför allt de vita. De är toksnygga men det motiverar inte att ha dem i min trädgård. De ska bort!
På de ställen där det finns små bestånd kan det bli aktuellt att gräva upp plantorna med rötter. Annars kommer vi i första hand att slå av dem med lie eller trimmer innan de fröar av sig, det vill säga på försommaren. Lupinplantor är ganska kortlivade så om man kontinuerligt under flera år slår av dem innan de sätter frö kommer de så småningom att dö bort. Fröna är tyvärr betydligt mer långlivade än plantorna och kan ligga upp till 50 år och bida sin tid innan de gror.
Vi kommer att samla in så mycket som möjligt av lupinerna för att utnyttja näringen i dem. Ännu så länge har vi bara samlat in en bråkdel av det avslagna och då i tjocka plastsäckar. De ska få ligga i säckarna i ett par säsonger så att de ruttnar. Sedan, när vi väl har flyttat in och kommit i ordning på gården, kommer vi att skaffa en eller flera kubikmetertankar att fylla med ogräs, både lupiner och andra ogräs, och vatten. Där får de ligga och ruttna och så kan vi tappa ur näringsrikt ogräsvatten att gödsla med. Jag kommer att sätta en nylonstrumpa på kranen så att inga ogräsfrön kan slinka ur och spridas oavsiktligt. Bilderna nedan är från gården i Skaraborg då vi gjorde just som jag precis beskrev.
Det finns alternativ till blomsterlupiner – 1- och 2-åriga lupiner. De är lika vackra som blomsterlupiner, de har samma kvävefixerande förmåga och deras djupa rötter kan hjälpa till att luckra kompakt jord. Det är egenskaper man kan utnyttja till sin fördel utan att ha de negativa effekterna av blomsterlupiner.
Vill du lära dig mer?
På for.se finns även mycket information om bekämpning. FOR har nyligen get ut en bok om Invasiva främmande växter. Den går att beställa på deras hemsida.
